Boende sedan 1990
Brf Brinckan 1 är föreningen på Södermalm vid Södra station, mittemellan Medborgarplatsens folkvimmel och Tantos grönska.
Välkommen!
Brf Brinckan 1 är placerad mitt emellan Södra Station och Tantolundens grönska. Här finns en stor fin innergård med gräsmatta, sittgrupper och lekplats för barn. Trots att området är lugnt och anpassat för gående hittar du alla tänkbara kommunikationer runt hörnet: pendeltåg, bussar och tunnelbana.
Medlemmar
Föreningens medlemmar består av engagerade boende som tillsammans arbetar för att skapa en trivsam och välskött gemenskap i området.
Lägenheter
I Brf Brinkan finns finns många olika typer av lägenheter – från smarta ettor till rymliga femmor samt 4 st kommersiella lokaler.
Området och fastighetens historik
Området kring Fatburs Kvarngata och Rosenlundsgatan bär spår av en lång och föränderlig historia. Under medeltiden låg här sjön Fatburen, som sträckte sig ungefär från nuvarande Östgötagatan ner mot Rosenlundsgatan, i höjd med dagens Medborgarplatsen. Sjön hade ett rent och friskt vatten och var rik på fisk, vilket gjorde den till en viktig resurs för Stockholms tidiga invånare. Namnet Fatburen kommer från fornsvenskans fatabur, som betyder förrådshus eller visthusbod – en plats där man förvarade livsmedel. Sjön betraktades alltså som en slags naturlig matbod för staden.
Fisket i Fatburen var länge strikt reglerat. Fiskerätten tillhörde staden och kronan, och redan i räkenskaper från 1400-talet finns uppgifter om organiserat fiske i sjön. Samtidigt var det rena vattnet en viktig tillgång för de människor som bodde på Södermalm. Under 1600-talet lät förmögna handelsmän uppföra malmgårdar vid sjöns strand, bland annat det så kallade Lillienhoffska huset vid dagens Medborgarplatsen och Paulis malmgård.
När Södermalm började växa under 1500- och 1600-talen förändrades landskapet snabbt. Befolkningen ökade, nya gator drogs fram och delar av sjön torrlades. Samtidigt började Fatburen användas som plats för avfall, och det naturliga vattenutflödet mot Årstaviken förändrades. Resultatet blev att sjön gradvis grundades upp och till slut förvandlades till ett stillastående och ohälsosamt träsk.
Södermalm
FOTOGRAFI Utsikt mot spårområdet vid Södra station 1896
Under 1800-talet ansågs området så osunt att läkare och myndigheter föreslog att sjön skulle fyllas igen helt. Detta skedde slutligen under slutet av 1850-talet i samband med järnvägsbygget och anläggandet av Södra station, som öppnade 1860. De sista resterna av sjön försvann när bangårdsområdet senare byggdes ut.
Trakten runt Maria Magdalena kyrka var under tidigare århundraden också känd för sina många väderkvarnar. På 1700-talet fanns här flera kvarnar som utnyttjade höjderna och vindarna på Södermalm. En av dem var kvarnen Brinckan, uppkallad efter sin ägare Måns Brinck, en brännvinsbrännare som levde här på 1600-talet. Kvarnen revs 1884 men har gett namn åt kvarteret.
Dagens bostadskvarter uppfördes i slutet av 1980-talet när Södra stations stora bangård delvis byggdes över och området utvecklades till ett nytt bostadsområde. Projektet var tekniskt banbrytande i Sverige eftersom bostadshus byggdes ovanpå ett aktivt järnvägsområde. För att uppfylla stränga krav på ljudnivåer placerades spåren på elastiska mattor och husen byggdes på särskilda gummikuddar som dämpar vibrationer.
Även om sjön Fatburen sedan länge är borta lever minnet kvar i områdets namn – bland annat Fatbursgatan, Fatburs Kvarngata och Fatbursparken. I parken finns fontänen Afrodites brunn, som symboliskt påminner om det vatten som en gång präglade hela landskapet. Spår av sjön har dessutom ibland hittats i marken i form av växtrester och andra lämningar från äldre tider.
Södermalm, 1985
Södra station, Vy västerut från Bangårdsgatans viadukt
Området och fastighetens historik
Området kring Fatburs Kvarngata och Rosenlundsgatan bär spår av en lång och föränderlig historia. Under medeltiden låg här sjön Fatburen, som sträckte sig ungefär från nuvarande Östgötagatan ner mot Rosenlundsgatan, i höjd med dagens Medborgarplatsen. Sjön hade ett rent och friskt vatten och var rik på fisk, vilket gjorde den till en viktig resurs för Stockholms tidiga invånare. Namnet Fatburen kommer från fornsvenskans fatabur, som betyder förrådshus eller visthusbod – en plats där man förvarade livsmedel. Sjön betraktades alltså som en slags naturlig matbod för staden.
Fisket i Fatburen var länge strikt reglerat. Fiskerätten tillhörde staden och kronan, och redan i räkenskaper från 1400-talet finns uppgifter om organiserat fiske i sjön. Samtidigt var det rena vattnet en viktig tillgång för de människor som bodde på Södermalm. Under 1600-talet lät förmögna handelsmän uppföra malmgårdar vid sjöns strand, bland annat det så kallade Lillienhoffska huset vid dagens Medborgarplatsen och Paulis malmgård.
När Södermalm började växa under 1500- och 1600-talen förändrades landskapet snabbt. Befolkningen ökade, nya gator drogs fram och delar av sjön torrlades. Samtidigt började Fatburen användas som plats för avfall, och det naturliga vattenutflödet mot Årstaviken förändrades. Resultatet blev att sjön gradvis grundades upp och till slut förvandlades till ett stillastående och ohälsosamt träsk.
Södermalm
FOTOGRAFI Utsikt mot spårområdet vid Södra station 1896
Under 1800-talet ansågs området så osunt att läkare och myndigheter föreslog att sjön skulle fyllas igen helt. Detta skedde slutligen under slutet av 1850-talet i samband med järnvägsbygget och anläggandet av Södra station, som öppnade 1860. De sista resterna av sjön försvann när bangårdsområdet senare byggdes ut.
Trakten runt Maria Magdalena kyrka var under tidigare århundraden också känd för sina många väderkvarnar. På 1700-talet fanns här flera kvarnar som utnyttjade höjderna och vindarna på Södermalm. En av dem var kvarnen Brinckan, uppkallad efter sin ägare Måns Brinck, en brännvinsbrännare som levde här på 1600-talet. Kvarnen revs 1884 men har gett namn åt kvarteret.
Dagens bostadskvarter uppfördes i slutet av 1980-talet när Södra stations stora bangård delvis byggdes över och området utvecklades till ett nytt bostadsområde. Projektet var tekniskt banbrytande i Sverige eftersom bostadshus byggdes ovanpå ett aktivt järnvägsområde. För att uppfylla stränga krav på ljudnivåer placerades spåren på elastiska mattor och husen byggdes på särskilda gummikuddar som dämpar vibrationer.
Även om sjön Fatburen sedan länge är borta lever minnet kvar i områdets namn – bland annat Fatbursgatan, Fatburs Kvarngata och Fatbursparken. I parken finns fontänen Afrodites brunn, som symboliskt påminner om det vatten som en gång präglade hela landskapet. Spår av sjön har dessutom ibland hittats i marken i form av växtrester och andra lämningar från äldre tider.
Södermalm, 1985
Södra station, Vy västerut från Bangårdsgatans viadukt
